Jag var extreeemt förväntansfull inför det som alla säger kommer. En ny sorts kärlek, något man aldrig känt förut, meningen med livet. Dagarna gick...veckorna gick...till och med månaderna gick och den WOW känslan kom aldrig..vet faktiskt inte om den har kommit ännu?

Jag känner kärlek till min dotter, jag känner att jag vill skydda henne från allt, mitt hjärta gör ont när jag hör att hon har ont, jag vill gråta när jag hör henne skrika av smärta (vaccinationen var en mardröm!), jag ler när jag ser henne skratta, mina ögon lyser upp (enligt andra) när jag ser andra skratta och leka med henne..men ändå känner jag inte WOW jag har aldrig känt detta.

Min kärlek till henne har fått växa fram. Alla dessa känslor har vuxit fram med tiden. Jag älskar henne och jag älskar min man..min kärlek till min man har också fått växa fram för att bli så stark som den är nu. Så är det kanske något personligt? Är jag kanske inte en person som kan få blixtkänslor bara så eller är det något som faktiskt är fel med mig?

På riktigt har jag ibland undrat om jag är lite psykopat. Jag känner mig så känslokall när jag jämför med hur andra tycker synd om andra, får dåligt samvete pga saker de gjort osv..det krävs mycket för att jag ska känna så.

Nu är ju detta kanske inte det mest normala för en mamma att skriva så jag säger återigen JAG ÄLSKAR MIN DOTTER men den här direkta känslan som folk snackade om kom inte för mig vilket fick mig att undra om jag är frisk.

Jag är självklart frisk och fullt normal, tror bara att folk inte vågar snacka om att allt inte bara är blixtklar kärlek så fort ungen lämnat magen för det är tabu och så uppmålat att allt är som att vandra på moln.

Så om du är nybliven mamma, eller ska bli, och inte får de underbara WOW känslorna direkt så vet du att du inte är själv. Hos mig har det som sagt växt fram och det fortsätter att växa!