Jag tröttnade på de lyxloppisarna som finns på Facebook så jag startade en egen! Det har börjat svämma över med leksaker, my Little ponny, lego, skor som uppenbarligen inte är lyx, kaninväskor o jag vet inte vad..Så därför har jag nu en ny grupp som helt enkelt heter Märkesloppis.
https://www.facebook.com/groups/435538759882835/
Här kan man lägga upp saker som faktiskt är märkesgrejer. Lite svårt att dra gränsen för vad som är ok eller inte men jag ska försöka hålla det Clean så att det är någorlunda high end.
Jag har ägt en iPad i några år men typ aaaaaldrig använt den för jag har inte sett meningen med det... Tills nu!! hur kan jag ha missat hur bra det är?? Haha jag har kunnat skicka iväg mail, kolla grejer, facebooka o allt medan jag sitter med Alyssa och ammar eller vad jag nu gör med henne.
Mobilen har inte riktigt funkat för alla grejer jag måste göra, och att sätta sig med laptopen eller vid den stationära är uteslutet med henne så detta är guld värt!
Så mitt babymama tips är att skaffa en platta!!! Haha
Ja asså det här med att vara babymama låter ibland roligare än vad det är..Men hur trött jag är, gråtfärdig för att jag inte fått sova, så får hon mig ändå att le :)
Men en sak jag inte riktigt fått rätt på är det här med att hinna med alla åtaganden jag har och saker jag helt enkelt bara vill göra. När jag väl har en minut över slår min lathet in och jag vill bara göra ingenting..stirra på väggen eller vad som. Samtidigt som jag får lite panik för att jag har massor saker att göra, jag är med i många olika föreningar, styrelser osv och har massa mail och agendor o jag vet inte vad som jag måste skriva..men jag varken hinner eller har lust.
Nu har Alyssa dessutom börjat vägra flaska..vilket innebär att jag kan vara borta max 2 timmar från henne för jag måste amma henne. Sjukt störigt att ha varit van vid att om jag behöver lite egentid kan jag ta det, till att inte kunna göra särskilt mycket! Men OK det är för en kort tid. När hon blir sex månader vill jag sluta amma och det är en månad kvar så det är bara att hang in there :) Hon har börjat äta gröt på kvällarna..men vägrar sova i sin säng..haha you win some you lose some!
I tisdags började vi med babysim. Oh my......sjukare stressövning finns ju inte haha. Allt gick bra med Alyssa, hon chillade mest i vattnet och varken skratta eller grät. Hon är lite avvaktande när det är något nytt, hon kollar gärna runt och känner efter så får man veta efter några gånger om hon gillar det haha
Men ett barn...oj oj oj..han började gråta några minuter in i lektionen och grät sedan konstant de 30 minuter vi hade lektion..och när jag säger grät så menar jag inte "snyft snyft jag är lite ledsen" utan jag menar "OMG JAG KOMMER DÖ OM INGEN GÖR NÅGOT ÄR DET INGEN SOM HÖR MIG!?!?!?!?!"
Mamman och pappan till detta barn blev nog lite lamslagna för de får inte tyst på honom, men de går heller inte ut..trots att läraren lite snällt försöker pika om att vi inte behöver känna att vi måste vara kvar om våra barn blir ledsna.
30 min av panikskrik är slut..i bassängen iaf..sen fortsätter det i duschen. Tror ni att det bara är han som gråter då? Ååååå nej...då sätter ytterligare några bebisar igång och rena rama skrikkalaset började. Jag är en stresstålig människa men där inne kände jag bara UT UT UT JAG MÅSTE UT JAG FÅR PAAANIK!!!! Jag duschade Alyssa men sket i att duscha själv, ville bara få på henne kläder och gå därifrån, amma henne så att hon inte spär på detta skrikkaos och sen komma ut i fria luften där inga bebisar förföljer mig med skrik. Haha kaos...
Men det var kul att göra något annat med Alyssa, så hoppas hon tycker om det! :) Det var skönt för min träningsvärk om inte annat eftersom vattnet är uppvärmt! :D
Vi åker om ca 2 månader till Filippinerna och det ska bli sååå skönt att komma iväg på semester. Vi ska på bröllop så vi köpte resan redan i Augusti och då kändes det som evigheter tills det var dags. Alyssa var inte ens född då!
Första plagget inför resan är inhandlat. Det är en schiffongblus som jag tänkte att jag kan ha på stranden ovanpå bikinin! Hittade ett sjukt bra kap på SOLO. Den har kostat 699 kr, jag köpte den för 99 kr! Det kallar jag rea haha Den är liiite för lång och extremt statisk men det gör kanske inget? :)
Jag har börjat träna på SATS och jag är så sjuuukt nöjd hittills! Det är en helt annan känsla än på Fitness 24 Seven, det känns mer lättsamt, seriöst och trevligt! Det är ganska mycket dyrare än Fitness 24 men jag tycker det är värt varenda krona! De har också något som heter MiniSats, så man kan lämna sitt barn hos de medan man tränar. Sjukt bra! No excuses eller inga hinder!
På måndag ska jag träffa en personlig tränare som ska sätta ihop ett träningsprogram efter mina mål. De mål jag har är att jag vill gå ner 5 kilo till att väga 55 kg samt få bort den gravidmage jag har kvar, få fastare kropp och slimma mina armar något. Vikten är nog inget jag fokuserar jättemycket på eftersom att den kan ljuga när man börjat träna, musklerna blir ju större och väger mer. Så det jag är ute efter är ju att fettet ska minska, speciellt på magen.
Det känns bra att börja träna ganska direkt och få in rutinen. Vill inte gå upp för mycket efter varje barn för att sedan stå där 10 år senare och inte tycka om mig själv eller min kropp. Så nu kör vi och wish me luck!
Ibland får man erkänna att man tar på sig lite för mycket! Det här med att jobba blev inte så bra som jag tänkte mig. Ganska snabbt började jag känna mig väldigt stressad, hade ångest och en klump i magen när jag tänkte på att det snart var dags att jobba.
Morgonen blev helt jobbigt eftersom jag måste se till att tajma ammandet, pumpa, väcka Alyssa och köra till Hassans mamma för att lämna henne. När jag kom hem var jag alldeles för trött för att orka umgås med Alyssa, även fast jag bara jobbade 4 timmar, och på kvällen ville jag däcka väldigt tidigt. Så jag valde att sluta. Det är inte värt att stressa och inte må bra när man faktiskt inte behöver. Dessutom händer det så mycket med Alyssa nu som jag inte vill missa. När jag bestämde mig för att börja jobba var hon riktigt tråkig. Hon bara åt o sov. Nu är hon med, hon pratar, skriker på oss, greppar saker, försöker sitta. Det finns bara en tid hon gör sådant och det är nu så jag vill vara med!
Dessutom ska jag börja plugga juridik nu i vår så då hade jag definitivt inte orkat med nåt om jag hade jobbat också!
Så jag erkänner mig själv besegrad. Jag är inte superwoman med 50 armar som kan göra allt. Just nu har jag lyxen att kunna välja vad jag vill göra och det är precis vad jag tänker göra! :)
Jag var extreeemt förväntansfull inför det som alla säger kommer. En ny sorts kärlek, något man aldrig känt förut, meningen med livet. Dagarna gick...veckorna gick...till och med månaderna gick och den WOW känslan kom aldrig..vet faktiskt inte om den har kommit ännu?
Jag känner kärlek till min dotter, jag känner att jag vill skydda henne från allt, mitt hjärta gör ont när jag hör att hon har ont, jag vill gråta när jag hör henne skrika av smärta (vaccinationen var en mardröm!), jag ler när jag ser henne skratta, mina ögon lyser upp (enligt andra) när jag ser andra skratta och leka med henne..men ändå känner jag inte WOW jag har aldrig känt detta.
Min kärlek till henne har fått växa fram. Alla dessa känslor har vuxit fram med tiden. Jag älskar henne och jag älskar min man..min kärlek till min man har också fått växa fram för att bli så stark som den är nu. Så är det kanske något personligt? Är jag kanske inte en person som kan få blixtkänslor bara så eller är det något som faktiskt är fel med mig?
På riktigt har jag ibland undrat om jag är lite psykopat. Jag känner mig så känslokall när jag jämför med hur andra tycker synd om andra, får dåligt samvete pga saker de gjort osv..det krävs mycket för att jag ska känna så.
Nu är ju detta kanske inte det mest normala för en mamma att skriva så jag säger återigen JAG ÄLSKAR MIN DOTTER men den här direkta känslan som folk snackade om kom inte för mig vilket fick mig att undra om jag är frisk.
Jag är självklart frisk och fullt normal, tror bara att folk inte vågar snacka om att allt inte bara är blixtklar kärlek så fort ungen lämnat magen för det är tabu och så uppmålat att allt är som att vandra på moln.
Så om du är nybliven mamma, eller ska bli, och inte får de underbara WOW känslorna direkt så vet du att du inte är själv. Hos mig har det som sagt växt fram och det fortsätter att växa!
Ja det är rätt..jag har börjat jobba! Say whaaaat! Folk på jobbet och som jag säger det till säger att jag är galen, de blir chockade, Men Alyssa då??? Ni kan vara lugna, jag låter inte Alyssa vara hemma själv och jag har heller inte lämnat henne till alkisarna som sitter utanför oss varje dag.
Alyssa är med sin farmor eller hennes moster de få timmar som jag jobbar i veckan. Mitt jobb ringde och frågade när jag kommer tillbaka. Jag svarade så klart..eeeh..om ett år? Men de har så mycket att göra och undrade om jag hade velat komma tillbaka, och isf hur mycket jag hade kunnat tänka mig jobba.
Eftersom jag ändå har en bebis, jag ammar, jag får inte sova bra om nätterna och jag vill passa på att njuta av att inte behöva jobba heltid så tänkte jag att 12 timmar i veckan kan bli bra. 3 dagar á 4 timmar, vilket är lagom. Jag får träffa lite andra vuxna, tänka på annat, dricka kaffe och Alyssa (som ändå sover större delen av de 4 timmarna) får umgås med hennes farmor.
I andra länder är detta inget ovanligt. Man får bara 2 max 3 månader ledigt när man fått barn. Så det är en väldig lyx vi har i Sverige att vi kan vara hemma så länge som vi kan! Nu eftersom jag jobbar så utnyttjar jag ju inte alla dagarna vilket gör att jag i det långa loppet inte behöver jobba heltid än på ett bra tag :D
Vi får se hur det går! Funkar det så funkar det, går det inte då kommer jag såklart inte tvinga fram det. Jag måste orka och tycka det är kul att gå till jobbet och så länge Alyssa inte lider av det ser jag inte skadan med det!
Igår köpte vi en luftrenare. Det kan underlätta för andningen om det blir lite fuktigare i rummet och i natt fungerade det riktigt bra för lilla Alyssa. Hoppas det var luftfuktaren och inte bara tur! Om det är den som funkar så rekommenderar jag definitivt den till småbarnsföräldrar!
Igår kväll skrämde hon livet ur oss..hon låg och sov och började göra konstiga ljud. Lät som att hon snarkade fast ändå inte. Sedan börjar hon helt plötsligt att skrika o skrika o skrika och lugnar sig inte. Jag får panik och vill åka till akuten, Hassan blir också orolig men tycker inte att vi behöver åka in. Jag visste att det också handlade om att hon var hungrig så det blev antagligen en väldigt dålig kombo av att hon inte kunde andas med att hon är hungrig.
När hon lugnade sig lite så la jag henne ner då började hon gallskrika igen, och jag kunde inte hindra mina tårar. Fy fan!! Finns inget värre än att känna en sån maktlöshet, och hon kan inte säga vad det är hon gråter över. Vi gav henne näsdroppar vilket löste upp det värsta och sedan kunde hon äta och lugnade ner sig tack o lov.
Hon har sovit brevid mig hela natten, vill ha koll på henne plus att hon kanske känner sig lite mer trygg när hon ligger brevid mig. Hoppas hon blir frisk snart för detta är oerhört påfrestande och jobbigt, inte minst för henne! Ändå skrattar hon och är glad under dagen så det är skönt..hon är en liten kämpe :)
Jag blir riktigt jäkla förbannad på vården! I nästan två månader har jag träffat läkare och bvc sköterskor och sagt att det är något fel på Alyssas andning. Hon kippar efter andan ordentligt på natten när hon sover och under dagarna är det ansträngt. Alla har avfärdat det och sagt att det är normalt, hon är bebis och då är allt litet och trångt så det är därför, hon växer ifrån det bla bla bla. Jag har gång på gång känt att det inte är riktigt ok och därför påpekat det varje gång jag träffat någon inom vården men alltid fått samma svar. Så tillslut lägger jag ju ner och tänker att det är jag som överdriver, de har väl rätt då om flera olika personer säger så.
Men så idag skulle Alyssa vaccineras. Hon är riktigt snorig och täppt så sköterskan ville inte vaccinera henne för att det blir för stor påfrestning. Så hon väljer att lyssna på hennes lungor och kallar sedan in en läkare som också lyssnar. Helt plötsligt ska vi in till vårdcentralen där Alyssa ska få inhalera för att vidga hennes luftrör. Hon får inhalera två gånger och får kortison samt stark astmamedicin utskriven som hon ska få 3-4 gånger om dagen!!!!!!!
Nu har hon ju inte astma, inte än iaf hoppas jag, men det kan ju utvecklas till det! Och det som gör mig riktigt förbannad är att detta bara var tur! Det var tur att hon skulle vaccineras idag för annars hade hon inte fått träffa läkare. Ska hon behöva sluta andas för att jag ska bli tagen på allvar när jag söker vård????? Och man får alltid frågan "Är det ditt första barn?" Som att man bara är en nojig mamma som inte vet vad man snackar om. Riktigt förbannad!! Istället för att ha en förebyggande vård, där Alyssa kanske hade kunnat slippa få detta nu ifall de gjort nåt från början.
Idioti rakt av!! Stackarn har kämpat varje natt med att andas, varje gång hon sover, varje gång hon ammar..hela tiden. Hon sover dåligt så klart och kommer inte till ro. Klart som fan när hon inte kan andas ordentligt!! Det hade hon sluppit om någon bara lyssnat på mig och kollat henne ordentligt och gjort en utredning istället för att bara titta på henne någon minut och säga att det är normalt.
Vet inte vilka huvuden som borde rulla för just nu vill jag anmäla hela bunten för tjänstefel!
Ja då var det ju det här med att man måste multitaska som mamma...Städandet är något jag absolut inte har prioriterat. Mellan att hinna äta, amma, byta blöja, fixa sig själv någorlunda så har städandet fått komma i sista hand, iaf grovstädandet. Efter ett tag börjar man ju märka att man har struntat i det allt för länge. Varje gång jag har gått in på toaletten har jag fått spel över duschen, kaklet på väggen och golvet. Så igår skulle jag duscha. De vanliga atributen i en dusch brukar väl vara schampo och balsam..jag vandrade in med Vanish för dusch och badrum och en tvättsvamp.
Så jag påbörjade mitt duschande med att först spreja Vanish på kabinen och kaklet (luktade pecka) sedan fortsatt jag som vanligt med schampo sen satte jag i en hårinpackning, se där! Hann med det också! Medan det låg i började jag skrubba..skrubba skrubba skrubba. Sen var det klart! Bara att fortsätta med att tvåla in kroppen, tvätta ur hårinpackningen och ut ur duschen.
Igår blev Alyssa 3 månader och jag har läst att det är då de själva börjar få in sina rutiner. De förstår vad natt och dag är och de börjar kanske sova bättre. Alltså är det nu man kan börja sätta kvällsrutiner....men hur frågar jag?? Hur vet man vilken tid som är bäst att lägga de? Om jag tycker kl 21 är en bra tid att lägga henne på, ska jag alltid lägga henne kl 21? Tänk om hon inte är trött då? Ska hon ligga i sängen o skrika tills hon somnar av trötthet av att skrika?
Jag måste ge mig själv en klapp på axeln för hon har sovit i sin säng sedan hon var 2 månader. Inte alla nätter, är hon lite sjuk eller orolig så får hon sova i sängen bredvid mig, men oftast så börjar hon natten med att sova i sin säng. Så det behöver jag inte kämpa med så mycket nu. Nu handlar det om att få henne att sova när jag vill att hon ska sova...funkar det så? Har googlat massor men tycker inte att jag hittar nån bra sida med riktigt bra vägledning. Står bara att nu kan man börja med rutiner och man ska gärna göra samma saker varje kväll så att de förstår att de ska sova för natten.
Igår lade jag henne typ vid kl 20 och det tog en halvtimme av gråtande och fram o tillbaka med nappen i munnen innan hon somnade. Idag lade jag henne kl 21 och hon har inte gråtit så mycket och det gick rätt fort. Hon sover ju såklart inte så länge men det är väl bättre än inget?
