Idag är jag rätt trött på folk...jag har ett motto jag levt efter ett tag nu, om jag vill ändra något eller inte är nöjd med något så tar jag tag i det och fixar det själv. Kan inte gå runt och vänta mig att andra människor ska göra som jag tänker att jag hade velat att de ska göra..men så nu de senaste dagarna så har jag tänkt om. Iaf när det gäller vänskap.

Jag har inte riktigt känt mig nöjd med mitt "Vän-liv" så därför har jag själv ändrat på sånt jag inte varit nöjd med. Men så tänkte jag idag att jag kommer aldrig kunna få de vänner jag vill ha oavsett hur mycket jag själv hör av mig, bryr mig osv för om de i sin tur inte gör det tillbaka till mig så är vi ju inte vänner. Och det är där jag är idag. Trött på folk och folk som kallar sig mina vänner men som faktiskt inte är mina vänner. Hur ofta ringer de mig? Hur ofta hör de av sig och vill träffas? I can count the times!

Så vad gör man? Ska jag fortsätta lägga ner tid för att jag trivs i deras sällskap, fast jag vet att det egentligen är ganska ytlig vänskap. Inte som att nån ringer och säger "Fan jag saknar dig kan vi ses??"

Vissa personer kan jag ta att vi inte hörs så mycket och att vi träffas sällan, för vi har en riktig vänskap som går flera år tillbaka och där tänker jag inte riktigt på samma sätt, de personerna har redan visat att de bryr sig på många olika sätt. Det är snarare mitt vardagsliv jag tänker på.

Men men what to do..börja ragga nya kompisar och sen hamna på samma plats igen? :)