Ibland får man erkänna att man tar på sig lite för mycket! Det här med att jobba blev inte så bra som jag tänkte mig. Ganska snabbt började jag känna mig väldigt stressad, hade ångest och en klump i magen när jag tänkte på att det snart var dags att jobba.

Morgonen blev helt jobbigt eftersom jag måste se till att tajma ammandet, pumpa, väcka Alyssa och köra till Hassans mamma för att lämna henne. När jag kom hem var jag alldeles för trött för att orka umgås med Alyssa, även fast jag bara jobbade 4 timmar, och på kvällen ville jag däcka väldigt tidigt. Så jag valde att sluta. Det är inte värt att stressa och inte må bra när man faktiskt inte behöver. Dessutom händer det så mycket med Alyssa nu som jag inte vill missa. När jag bestämde mig för att börja jobba var hon riktigt tråkig. Hon bara åt o sov. Nu är hon med, hon pratar, skriker på oss, greppar saker, försöker sitta. Det finns bara en tid hon gör sådant och det är nu så jag vill vara med!

Dessutom ska jag börja plugga juridik nu i vår så då hade jag definitivt inte orkat med nåt om jag hade jobbat också!

Så jag erkänner mig själv besegrad. Jag är inte superwoman med 50 armar som kan göra allt. Just nu har jag lyxen att kunna välja vad jag vill göra och det är precis vad jag tänker göra! :)