Precis när jag börjar komma igång ordentligt med träningen, gjort ett bra schema för veckan så ska jag bli SJUK!! Antingen så är det nån som säger åt mig att detta med träningen är nåt jag ska lägga ner..eller så är det en prövning för att se hur gärna jag vill träna haha

Gick hem från jobbet idag och sov 5 timmar!! Ett rätt ordentligt tecken på att min kropp behöver vila..jag har feber och mina halsmandlar är svullna..same old same old.

Idag fick jag en liten wake up call faktiskt...shit vad jag engagerar mig mycket i andra människors liv! Mår någon dåligt ser jag det som min mission att hjälpa den personen, jag ska ta hand om folk, bli vänner med folk, se till att folk mår bra, lösa folks problem...asså tror jag att jag är Dr Phil eller? Vissa personer förtjänar det och jag vill göra det för de men man får ju inte i närheten av ens hälten tillbaka av alla man gör något för!

Så frågan är då, ska man fortsätta som man gör, för det är ju jag? Blir man utnyttjad? Är man dum som ger mycket men inte får mycket tillbaka? I don't know! Jag kan ju inte låta bli direkt heller...jag klarar inte av att om någon mår dåligt och det finns något jag kan göra och inte göra något. Känner mig som världens sämsta människa och vän, för det är ju de kriterierna jag sätter på hur man bör vara mot folk. Alla tänker ju inte som jag ( på gott o ont :P) så därför är det ju inte konstigt att man inte får samma behandling tillbaka...

Anywhoo jag har alltid satt människor framför mig faktiskt..sätter mig lite i tredje eller fjärde sits när det gäller att må bra. Jag brukar inte alltid ta tid till att känna efter hur jag faktiskt mår eller vad som händer. Och så har det faktiskt varit lääänge..kommer ihåg när jag gick i 2an i gymnasiet och jag hade det jättejobbigt i skolan och rent allmänt. Jag minns specifikt en dag när jag bara bröt ihop hemma och satt på mitt rum och grät och ville bara att någon av mina så kallade vänner skulle fråga "Yasmina, hur mår du?" Who was there for me? No one..men när andra mådde dåligt så fanns jag alltid där..Så jag antar att det bara är något som ligger i blodet hos folk och kanske inte går att ändra?

Men sen tänker jag återigen, kanske bara är jag som uppfattar mig själv så här? Andra kanske inte alls tycker att jag finns där för de? Så klart olika från person till person, jag är inte superwoman och har 10 kloner av Yazz men ändå.


Aja det var lite seriösa tankar för idag :)