Jag och Hassan har som motto att vi ska försöka att aldrig lägga oss arga på varandra. Ibland går det inte riktigt för ibland är man så arg att man verkligen inte vill prata om det och man vet att det enda som faktiskt kommer lugna ner situationen är att sova, vakna och prata om det dagen efter.

Men i regel så försöker vi att lösa saker innan vi lägger oss om vi tjafsar om något. En väns pappa sa att han aldrig har bråkat med sin fru under de ca 30, 40 år nåt de har varit gifta och deras motto var att aldrig skrika på varandra. Om de blir sura över något skulle de heller aldrig sitta mitt emot varandra utan de ska sitta brevid varandra, så de rör varandra, prata om det och sedan lösa det. Och det har funkat för de!

Det finns andra som tror att bråka är något hemskt, att då är något fel. Snarare tvärtom säger jag! Om man inte bråkar och går varandra på nerverna ibland så kan det inte vara många känslor inblandade i det förhållandet! Sen är det ju inte så klart nyttigt att stå o skrika på varandra dagligen och ständigt bråka..men lever man med en person är det nog ganska normalt att man blir irriterad ibland.

Jag vet inte riktigt vad skillnaden är mellan att bråka, tjafsa och argumentra är heller..jag har inte uppfattningen att jag och Hassan bråkar särskilt mycket, däremot kan vi hamna i diskussioner och tjafsa om saker. Mest för att jag är så envis och han är mer envis :P Haha Typ, sväng höger MEN jag sa ju att du skulle svänga vänster!!! haha

Men iaf..Kommunikation tror jag är A&O och det kör jag och Hassan verkligen på. Så fort något stör oss eller vi känner att det är något som kommer bli ett problem om det fortsätter så säger vi det till varandra. Hellre att säga det direkt än att gå o skapa en höna av en fjäder och helt plötsligt går det inte att lösa!