Ups and downs!
Kategori: Allmänt
Så vad har hänt i mitt liv sen sist jag skrev? Rätt mycket faktiskt!
I maj fick jag en väldigt glad men chockerande överraskning..jag var gravid i 5e veckan! De första dagarna var jag bara chockad och tänkte "What..?? Hur??" Jag fatta ju så klart hur men ändå inte haha Det gick väldigt fort och inte alls något vi hade räknat med...men så var det iaf!
Med graviditeten kom illamående, EXTREM trötthet, känna sig ful o skabbig (ja så tidigt) och massa annat. Jag ville inte äta kött eller kyckling..helst pasta och potatis, gröna äpplen, kaviar och juice. Inget godis i sånt, det var ju bra!
Veckorna går och jag åker till Jordanien för att jobba. Jag var lite nervös över hur det skulle gå iom graviditeten, tröttheten osv men tänkte att "Äh det kommer gå bra! Inget kommer hända för att du åker!"
Nånstans mitt i resan så slutar mitt illamående vilket jag inte funderade en sekund över varför det var så! Jag tänkte bara att det var jäkligt skönt och att jag har haft det lätt....
Mmmm..rätt vad det är, nån vecka efter det så börjar jag blöda..Jag försöker inte få panik, folk försäkrar mig om att allt är ok man brukar blöda..Jag bokar in ett läkarbesök och även han säger initialt att allt är säkert ok! Vi gör ultraljudet och jag ser det underbara liv som vi hade skapat tillsammans och blir överlycklig!
Tills läkaren säger "Jag har tråkiga nyheter, det finns inget hjärtslag"........................"Du måste opereras och du måste ta beslutet om du vill göra det här eller i Sverige"
Min första tanke var, vad vet han? Han ser fel, han vet inte vad han snackar om. Sen tänkte jag, kan jag inte göra nåt för att rädda mitt barn?? Sen kom gråten och förvirringen över vad *** jag ska göra nu...!
Vad är ett missfall, vad gör man? Vad ska jag göra??
Jag går ut från läkaren och är så uppgiven och ledsen och ringer Hassan som är i Grekland på semester och här sätter förvirringen i gång på alla håll och kanter. Jag måste hem!! Men hur fan då med mitt döda barn i min mage????
Nu har jag skrivit så mycket så jag fortsätter imorgon med resten!
I maj fick jag en väldigt glad men chockerande överraskning..jag var gravid i 5e veckan! De första dagarna var jag bara chockad och tänkte "What..?? Hur??" Jag fatta ju så klart hur men ändå inte haha Det gick väldigt fort och inte alls något vi hade räknat med...men så var det iaf!
Med graviditeten kom illamående, EXTREM trötthet, känna sig ful o skabbig (ja så tidigt) och massa annat. Jag ville inte äta kött eller kyckling..helst pasta och potatis, gröna äpplen, kaviar och juice. Inget godis i sånt, det var ju bra!
Veckorna går och jag åker till Jordanien för att jobba. Jag var lite nervös över hur det skulle gå iom graviditeten, tröttheten osv men tänkte att "Äh det kommer gå bra! Inget kommer hända för att du åker!"
Nånstans mitt i resan så slutar mitt illamående vilket jag inte funderade en sekund över varför det var så! Jag tänkte bara att det var jäkligt skönt och att jag har haft det lätt....
Mmmm..rätt vad det är, nån vecka efter det så börjar jag blöda..Jag försöker inte få panik, folk försäkrar mig om att allt är ok man brukar blöda..Jag bokar in ett läkarbesök och även han säger initialt att allt är säkert ok! Vi gör ultraljudet och jag ser det underbara liv som vi hade skapat tillsammans och blir överlycklig!
Tills läkaren säger "Jag har tråkiga nyheter, det finns inget hjärtslag"........................"Du måste opereras och du måste ta beslutet om du vill göra det här eller i Sverige"
Min första tanke var, vad vet han? Han ser fel, han vet inte vad han snackar om. Sen tänkte jag, kan jag inte göra nåt för att rädda mitt barn?? Sen kom gråten och förvirringen över vad *** jag ska göra nu...!
Vad är ett missfall, vad gör man? Vad ska jag göra??
Jag går ut från läkaren och är så uppgiven och ledsen och ringer Hassan som är i Grekland på semester och här sätter förvirringen i gång på alla håll och kanter. Jag måste hem!! Men hur fan då med mitt döda barn i min mage????
Nu har jag skrivit så mycket så jag fortsätter imorgon med resten!
Här sitter jag på en klippa i öknen i Jordanien och tänker på mitt liv och var så lyckligt ovetande om vad som skulle hända några dagar efter..!
