Dagar som idag slår verkligheten en i ansiktet...men what do to..det är som det är och som det alltid har varit. Vet inte varför jag fortsätter att hoppas och fortsätter att bli besviken..Borde spara mig själv den ledsamheten!! Men jag är glad för att jag har Hassan i mitt liv, min stöttepelare och mitt allt! Sarajeh finns vid min sida och gråter med mig när jag gråter och Azita är en underbar vän som hela tiden reaches out to me. Jag är glad för er och älskar er! Men dagar som dessa så känns det tomt..