Så ledsen och känner mig låst!
Kategori: Allmänt
Idag har jag suttit i Tingsrätten hela dagen och vi har behandlat två ärenden. Båda handlade om narkotikabrott men det andra ärendet är den som verkligen har etsat sig fast i mitt huvud och hjärta.
Två unga killar som båda skulle fylla 17 stod åtalade. Ena killen har fått hjälp från socialtjänsten och träffar en person några gånger i veckan och tar pissprov varje vecka och har lyckats hålla sig ren i två, tre månder. Skitkul och jättebra och jag hoppas att det håller i sig för honom.
Men den andra killen..hans liv kommer vara skit hela hans liv för att Eslövs Kommun inte anser att han ska ha ungdomsvård. De anser att han inte är intresserad av att få hjälp och därför tycker de inte att han ska dömas till ungdomsvård. Det gör mig riktigt j-la förbannad! Det här är en ung kille med ADHD som röker Cannabis varje dag och inser inte ens hur det rökandet påverkar honom. Han ser det som att det hjälper mot hans ADHD och kan inte se kopplingen mellan hans rökande och övriga brott han begår. Han behöver en stabil person som kan finnas där för honom och ha tålamod med honom. Någon som han kan träffa ganska ofta varje vecka och någon som kan få honom att öppna upp och ta itu med vad han mår dåligt över.
Men nej, det vill inte Eslöv Kommun för han är inte intresserad av att få vård enligt de. Jag undrar hur de har gjort den här bedömningen med tanke på att de inte har lagt ner särskilt mycket tid på honom. Han själv beskriver det som att samtalen med socialen inte hjälper för de är 10 min långa och han känner själv att de inte vill hjälpa honom.
Hur ska det hjälpa att man snackar med honom?? Det är inte det han behöver. Precis som hans mamma sa är det här en ung kille som är besviken på vuxenvärlden och känner inget förtroende för de vuxna. Enligt mig är sanningen att man helt enkelt bestämt sig för att det inte går att hjälpa honom.
Han lever med sin mamma, hans pappa finns inte närvarande i hans liv. Mamman vet inte hur hon ska hjälpa sin son och vad som nästan är värst är att mamman inte vill erkänna att hennes son inte mår bra. Hon menar att han har mått jättebra de senaste åren när han har kunnat träffa en kontaktperson en gång var tredje vecka men nu när det är borta vet hon inte vad de ska göra. Att hennes son röker på, oftare än någonsin, vägrar hon inse och har nog inte riktigt insett allvaret i hennes sons situation.
Under hela rättegången tittar jag på denna pojke, för det är faktiskt vad han är. Han har tårfyllda ögon genom hela förhandlingen och när han får frågan vad han vill göra börjar han nästan gråta när han säger "Bort från den här skiten"
Vid det tillfället fylldes mina egna ögon med vatten och ilskan börja koka inom mig. Hur f-n kan samhället ge upp på vår framtid??? Hur kan man tillåta att han ska sitta i domstolen många gånger till under sitt liv och acceptera att detta är en person som bara kommer vara kriminell hela sitt liv.
Jag blir så ledsen och frustrerad. Frustrerad för att jag inte vet vad jag ska göra. Vad jag känner just nu är att jag vill erbjuda mig själv som kontaktperson för att hjälpa killen och familjen. Men så tänker jag på alla andra jag kommer möta. Detta är ett stort problem som jag inte kan lösa själv men något måste göras och något ska jag göra.
Men all kritik åt Eslöv Kommun som bara har släppt detta och tvingar oss att dömma honom till böter. Vi kan bara dömma till böter fast han behöver vård för att de som ska ge honom vård inte vill ha honom. I min mening är det de som borde sitta framför oss i Tingsrätten och svara på hur de har brustit och få ett straff för sina brister.
Riktigt förjävligt!